Judon och jag

När jag gick i låg-och mellanstadiet testade jag massa olika sporter. Det var dans, det var simning, det var handboll, det var simning igen, det var simhopp och det var slutligen judo.

Judolokalen som jag tränar i ligger i en källarlokal, jag testade på i en nybörjar-barngrupp och tyckte att det verkade vara väldigt roligt. Det enda var att det var nästan bara killar och jag hade stått i kö till en simhoppsgrupp i nästan ett år. Till judon var det ingen kö så jag visste att jag skulle kunna komma tillbaka dit om simhoppet inte var för mig, det tillsammans med att vara den enda tjejen gjorde att jag valde simhopp. Varför jag inte fortsatte med simhopp som jag egentligen tyckte var ganska roligt är en annan historia men efter en termin var jag alltså tillbaka till judon.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det var bara tillräckligt roligt för att jag skulle ge det en chans, men efterhand när jag kunde de enklaste fallteknikerna och fick börja kasta, fick börja köra lotsasmatcher. Då. Då blev jag fast.

Inte direkt judo men jag hittade inga bilder man fick publicera  fritt på judo,
och jag älskar Kung fu panda<3
(Bild hittade med googles tjänst för fria bilder)

Det där med att  ofta vara enda tjejen har sina nackdelar, man har sällan någon att prata med i omklädningsrummet, man är ofta minst, svagast. Men det har även sina fördelar. Man lär sig att hantera sin styrka och sin vikt. Det spelar ingen roll hur stor och stark du är. Kan du inte hantera det kommer jag att spöa dig, bara så att du vet. Genom att vara minst lärde jag mig många knep av snälla människor som tyckte synd om mig när jag bara förlorade, jag fick bättre teknik och jag visste exakt vart jag skulle lägga tyngden. Jag lärde helt enkelt känna min kropp på ett sätt ingen annan sport har fått mig att göra


En annan sak jag älskar med judon är hur man använder hela kroppen. Jag kan ha världens träningsvärk i muskler som vi inte ens tränade på träningen, men tro mig. Ligger man underst i en match med en kille på 30 Kg mer än sig själv. Då begränsar man sig inte till några muskelgrupper, då gäller det att åla sig, lyfta, trycka, vrida, krångla, vifta... You name it! Man tränar helt enkelt hela kroppen + konditionen!
En annan fördel är att jag känner väldigt sällan några krav på mig, jag är tjej, tjejer är små och svaga, såklart att jag inte vinner. Så tänker nog många även om det inte menar något illa, för sanningen är den att vi kvinnor har inte lika mycket testosteron och därför inte samma möjlighet att bygga muskler. Så om jag förlorar en match får jag ofta kommentarer som: "Han är ju så mycket starkare" "Du gav honom en ordentlig match iallafall" eller "Det är modigt av dig att köra mot killarna". Helt enkelt så är det okej för mig att förlora, det är okej att vara svagare och därför får jag inte samma prestationsångest som jag har fått när jag sysslat med andra sporter.

Nu känns det lite som att jag sitter och skriver reklam för judon, det var ju inte riktigt meningen (men de allra flesta klubbar erbjuder gratis prova-på-träning ;) ) nä men seriöst. Vissa brinner för fotboll, andra för ridning, jag råkar helt enkelt bara ha förälskat mig i judon.